Felhörningsgener?

Efter några dagar i fagra Kolmården har jag insett att min fehörningsgen kommer från min kära far.

Den första felhörningen som jag fortfarande har färskt i minnet var när jag var sisådär 14 år och en community som jag föredrar att inte skiva namnet på fortfarande var das shiet. Kanske leker kidzen fortfarande där men siten skrämmer mig en aning i alla all. Nåväl, någon nämnde ett nick på denna siten.

Någon, som jag inte kommer ihåg om vem det var om någon som jag inte heller kommer ihåg: Han heter difjoe på Lunarstorm
Jag: Korvstroganoff?

Aja, det var inte mina felhörningar jag tänkte ta upp idag utan de som visar på att generna för felhörningar kommer från min faders sida.

Jag har precis anlänt i Norrköping. Sätter mig i bilen och fadern kör. Vi pratar om hur min resa har gott.

Jag: Jag satt i en tyst kupé
Fadern: En tysk kupé?
Jag: Tyst
Fadern: Tysk? Är inte det onödigt att placera tyskarna i en egen kupé?

Har insett att detta bara är början. Senare läser jag ett recept för köttbullar.

Jag: Skala och hacka löken...
Fadern: Skala hasselnöten? Man kan ju inte ha hasselnöt i köttbullar...

Men det tar inte slut här heller. I går satte jag mig med mobilen nära ett eluttag, för att ladda den. Samtidigt passade jag på att samtala lite.

Fadern: Varför sitter du där?
Jag: Jag behöver kontakten.
Fadern: Kompassen?


Jag har nu bara en liten undring. Bör jag börja bli orolig för att faderns trumhinnor har kaputtat eller är det bara så att jag har fastnat i en vortex av felhörningar redan från födseln.




Felhörning igen

Dags för en felhörning igen. Satt och lyssnade på radion i morse och hörde en låt som jag alltid hör fel på. Jag vet hur texten går, kom igen låten har till och med ordet Animals i titeln.



Aja. De sjunger: I want to live like animals. Careless and free like animals.

Jag hör: I want to live like cannonballs. Careless and free like cannonballs.

Alternativt: I want to live like cannibals. Careless and free like cannibals.




Hur jag än försöker så får jag inte in Animals i texten. Vilket gör att låten blir jävligt skum för mig.

 

Bara ge upp



Sluta Våldta Det Svenska Språket!





Snygg kyckling?

Hmm...

Kollade precis på TV (även fast jag borde plugga, men iaf) och då visades en Clearasil-reklam. I reklamen är det en kille som får en finns och genom att använda företagets produkter kan finnen försvinna på fyra timmar (woha..?).

Men i alla fall. I slutet av reklamfilmen så står han i en kycklingdräkt, omgiven av tjejer. En av tjejerna smeker hans kind.

Tjejröst: Oh, vilken gullig kyckling.
Killröst: Nej, en snygg kyckling

Vill poängtera att det inte är en direkt avskrivning av reklamen så att det kan vara fel. Men orden snygg kyckling sades klart och tydligt. Två ord som tillsammans krämmer mig en aning.

En felhörning till

L läste mitt fina inlägg om felhörningen jag gjort till Tommy Nilssons låt Öppna din dörr.
Därför valde hon att erkänna det fatala misstaget hon själv gjort i sina unga år.

Pugh Rogefeldt fina låt Små lätta moln har fått en helt annan betydelse för henne.

Små methadone ser jag på din himmel, din himmel som är blå...

Psykadelisk skulle jag nog snarare kalla den, och inte blå...
Men vad är en felhörning i Annas perfekt galna värld? Om inte alldeles, alldeles, alldeles underbar...


Men nu är det dags att skriva essä på följande:
du ska skriva en essä (600—800 ord) där du försöka diskutera hur Luther och Machiavelli på olika sätt ät typiska för reformation och renässans.


Önska mig lycka till... om inte annat så ge mig lite metha... eller jag menar lätta moln.






Glömde ju nästan slänga in ett klipp, ni måste ju höra originalet...





På tal om felhörningar

Jag tänkte slänga fram en felhörning till så här på kvällskvisten.


Man kan säga att mina flehörningar började redan i unga år.
Tänk er mig som tultande liten unge, med skrapsår på knäna och myggbett på benen. In i mitt liv kommer Tommy Nilsson med den fantastiska sången Öppna din dörr. Jättefin, vacker, ljuv (ja, jag vet inte om det är exakt de orden jag skulle beskriva låten men något måste man säga för att släta över följande felhörning)

I flera år trodde jag att kära Tommy sjäng följande versrad:

Öppna din dörr och säg att du vill ha mig här. Säg att du är Oliver, bara kärlekens röst.

Sen jag hörde den här sången första gången så har jag gått omkring och tänkt på varför man ska säga att man är Oliver. Och vilken Oliver? Oliver Twist? Någon annan Oliver? Och varför är det Oliver som är kärlekens röst?

Men jag kan ju dock poängtera att allt detta missföretående försvann ganska snart. Jag fattade texten, jag lärde mig orden fast låten hade förlorat sin charm. Säg att du inom dig bär bara kärlekens röst - mer logiskt, men mycket mindre charmigt...

Ack, ack vad vuxenheten för med sig förlorad charm...





Felhörningar?

Någon mer än jag som tycker att de säger
kräks med skinka och spenat
i Kungsörnens reklam för crêpes med skinka och spenat?





Kärlek

Språkpolisen slår till igen

Jag har tänkt på en sak.

Varför använder man sig av uttrycket "höll jag på att säga..."
Exempelvis: Sen så gick jag till H&M och så hittade jag en snygg expedit, höll jag på att säga. (detta är endast ett exempel och har aldrig uttalats i verkligheten)

Om man nu säger höll jag på att säga så betyder det alltså att man inte ska säga det eller hur? För om man verkligen säger det så kan man inte säga att man höll på att säga det. Eller kan man?

Fast det kanske bara är jag som inte fattar det uttrycket riktigt... Men jag kan väl inte vara den enda.

När jag ändå håller på med mina språkpolisfasoner så ska jag ta upp orden enda och ända. Det ena ordet betecknar en kroppsdel - ändan sitter bak på kroppen. På latin kallas denna kroppsdel Gluteus maximus och på skånska tenderar de att kalla den för balle. Personligen säger jag rumpa. Det andra ordet - enda - betecknar något som är ensamt i sitt slag..

Dry Martini är det ända du behöver, är alltså en mening som är fel, fel, fel, fel och slutligen fel.


Och en liten snabbkurs i engelska bjuder jag också på:




Så svårt är det inte...





Kärlek

Fylleinlägg och skånska uttryck...

Jag tänker skriva mitt första fylle inlägg! :)

Idag har jag tänkt på skåningar och hur dessa människor pratar...
Inte nog med att de har R som låter ytterst roliga så finns det ett antal uttryck som är speciella.


Göra rundor:
Allt skåningar gör, kan göras i rundor.
- Ska vi simma? ja, vi göra några rundor.
- Ska ut och springa några rundor.

Detta är ett väldigt bra ord om man ska göra något som sagt.
Plural är tydligen populärt.


Balle:

I det vanliga Sverige betyder balle ett manligt könsorgan.
Inse min förvåning när en kille helt plötsligt utbrister
(detta har då inte hänt ikväll... men varje gång det händer så blir jag förvånad):
- Fan, jag ramlade och slog i ballen!
Då far mina ögon ner till skrevnivå och ett förvånat uttryck befolkar mitt ansikte.
- Hur fan kan man ramla på...? Synar killens skrev igen.
Det är då jag själv kommer på det eller då någon påminner mig: Balle är rumpa!

Vem kommer på ett sånt ord för rumpa... Inse vilka konsekvenser detta kan ha för oss som kommer norrifrån. Balle här och balle där är inte alls samma sak.


(oj, orkade bara skriva två av de antal speciella uttrycken... have faith, det kanske kommer fler någongång i framtiden. några tips?)




Fast i Norrköping finns ju mitt favorituttryck så dant (inte sådant utan så dant). Detta är ett kraftuttryck som används när något är lite... svårt att förklara. Bättre om jag exemplifierar (rättstavat? på tal om fylleinlägg...)
- Säger du att han krossade en dyr mingvas? Så dant! (så jobbigt)
- Sängen knarrade så dant när vi... (knarrade mycket)

Ja, ni fattar... många uttryck.




Ramlösa uttalas för övrigt rammlösa eftersom ordet kommer från orden ramm (vilket betyder fuktig) och lösa (vilket betyder äng eller glänta). Så alla språkpoliser: det heter inte ramlösa (som i tavel-ram) utan ramlösa (som i lamm fast annorlunda)



Kärlek


uppdatering: eftersom en viss person inte anser att jag var speciellt full när jag skrev det här inlägget vill jag bara säga: det tog mig en halvtimme att fixa alla stavfel när jag läste om allt jag skrivit... och ni ska vara glada att jag tog den sista versionen av allt. annars hade jag skämts ögonen ur mig...

Språkpolisen tittar argt fram

Efter samtal med Rutger, den glutenstinna språkninjan, har jag kommit fram till att jag är en... nja, i brist på bättre ord... en språkpolis. Jag hatar felstavningar, särskrivningar och kan störa mig fruktansvärt på felkommateringar.

Det kanske bara är jag, men varje gång jag ser någon skriva dem eller de fel så blir mina ögon röda och den lilla snälla människoälskaren i mig får kämpa för att hålla tillbaka språkfascisten.

Ms SpråkGestapo.

*pling* Dags för en liten språklektion:
De och Dem kan många gånger ersättas med hon och henne. Eller han och honom för den delen också. Testa så får du se.

De gick till affären för att råna den på korv. Väl framme så var kassörskan en språkpolis och skrek åt dem att lämna korvarna ifred. Rånarna rusade ut ur affären och polisen fick jaga dem.

Prova nu att sätta in hon och henne isället. Se det gick prima. =)


Sen ska vi prata lite om kommatering, barn. Det är för ert eget bästa.

Jag hatar när, folk använder sig av komma, på helt fel ställen och, jag måste kämpa för att förstå.

Fel, fel, fel!!
Hata, hata, hata.


Eller nja, inte riktigt hata. Men starkt ogilla.

Om ni undrar vad som är fel i meningen så är det att det mittersta kommat ska bort, bort, bort.


Vi ska inte ens börja tala om när man använder hans, hennes och sin.
Lisa sprang till hennes mamma. Vems mamma sprang hon till, för inte fasiken var det sin egen?


Nja. Det är dags för mig att sova nu. Måste glömma bort alla dessa tankar om språkmarodörer.

Natts, alla ni språkvårdare där ute.
Kärlek


kommenterna gärna om jag gjort några språkliga fel i texten =)

hits