Snart blir Sofie mamma. Sofie, min kompis. Ganska svårt att fatta. Men hon kommer bli en fantastisk mamma. Kan se bebisen ligga där på fårskinnsmattan och sova och se Sofie och Jonas titta över honom sådär underbart som bara föräldrar kan se på sina barn.

Han - bebisen - borde ha kommit i söndags men han vill inte riktigt komma ut.
Det är helt fantastiskt hur en människa kan bära en annan människa inne i sig. Jag antar att man måste ha gjort det själv för att kunna förstå riktigt hur det fungerar. Alla de små delarna som sitter där de ska och faktiskt fungerar och är jättesmå.

Det är fantastiskt hur kroppen lyckas koppla ihop allt och få det att funka. Hur de små fingrarna faktiskt kan röra på sig och att de har pyttesmå naglar. När jag ser på små nyfödda barn är det svårt att inte tro på något högre stående - kalla det Gud, kalla det Allah, kalla det väsen. Dessutom är det svårt att tygla moderskänslorna.

Längtar verkligen efter att se Sofiebebisen, och alla andra.

Hoppas det blir den 20 februari snart för jag vill hem!!

puss på er alla, det är ni värda!