Skrikfestivalen

jag har varit borta ett tag. Förklaring: plugg och Stockholm.

Pluggandet ska vi inte ens gå in på. Väldigt tråkigt. Vi går helt enkelt vidare till Stockholm.

Spenderat helgen i hufvustaden och gått på... Melodifestivalen.

Det har varit rosa glitter och fluff. Min enda legitima orsak till detta är... öhm... jag har en brorsdotter som ville gå och jag fick en biljett i födelsedagspresent.

Annars är Melodifestivalen inget för mig. Varje år "röstar" svenska folket fram någon som ändå inte kommer att vinna Europas röster.

För att citera min far: varför kallar de det för Melodifestivalen? Allt jag hör är skrik. Pernilla Wahlgren hade varit mycket bättre om hon bara sjöng istället för att skrika. Ola är den enda värdiga vinnare, han har i alla fall Melodi.

Det skrämmande här är att min pappa höll på Ola, precis som en tredjedel av alla småtjejer i Globen (de sista två tredjedelarna höll på snygg-Erik och carolafläkts-Darin)

Jag tänker lägga detta bakom mig och skämmas för att jag ens kunnat skriva om detta...

Kommentar:
Postat av: Ella

Jag hejjade på Errrriiiic da Manwhore! Han är min nya idoooooool! Ska hänga upp hans poster brevid R-patz (aka Robert Pattison, aka Edward Cullen, aka My Husband <333) ovanför min säng. Luuuuuurrv!



Och jajajajaja. Fri från Avni iaf. Och rektor-Eva. Höll och tal i trekvart om hennes ungdomens dagar när hon var yngre och fyrtio kilo lättare för er också eller?


Lätta ditt hjärta:

Namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress:

URL:

Det du vill säga:

Trackback
hits