Jag har bott i Skåne i snart fyra år. Vissa saker lär man sig redan från början.

En av dessa saker är att aldrig åka Pågatåg mellan Lund och Helsingborg via Teckomatorp. Simpelt sett så är Teckomatorp platsen som alla gudar glömt. I Teckomatorp dödar män sina fruar och gömmer dem i oljetanken. I Teckomatorp har alla för många fingrar. Hade det skett en zombie apocalyps så hade den startat i Teckomatorp.

Ni fattar poängen: undvik Teckometorp till varje pris.

Men ibland tvingas man uppleva saker som man försöker undvika. Man tvingas resa genom Teckomatorp.

Tänk detta scenario framför er: Söndagkväll. Malmö. Inte mycket folk ute. Jag och Tulips. Längst bak i Pågatåget. Allt är lugnt och fint. Okej, jag asgarvar visserligen åt några fjortisar. Men de tog det bra och accepterade situationen.

Vi ankommer till Stället. Teckomatorp station. Människor kliver av tåget. Jag har redan nu registrerat en person som skulle kunna bli jobbig. Kom ihåg Anna, få Aldrig ögonkontakt. För det är det som skapar problem.

Damn! Ögonkontakt.

Denna person kommer över. Kille. Jag inser att redan när han sätter sig ner så kommer jag asgarva innan vi är framme i Helsingborg. Han sätter sig snett framför Tulips och tittar på oss. Killens kompis sätter sig på andra sidan gången. Han bryter lite, pratar även rumänska med sin kompis.

Killen: Ursäkta, har vi kommit till Tågarp?
Tulips: Nae, det är inte fören om en stund.
Killen: Valentin. Hur gamla är ni?
Han skakar hand med Tulips och jag bara tänker "oh hjälp, detta kommer inte sluta bra"
Tulips: Filip, 20.
Killen skakar hand med mig.
Jag: Anna, 22.
Valentin: 21?
Jag: Nej, 22.
Jag kan se att han har problem med det faktum att en tjej på 22 dejtar en kille på 20. Under resten av samtalet tittar han inte på mig en enda gång. Dock har han handen på Tulips lår relativit ofta.

Snart tar han fram sin plånbok.
Killen: Vet du vad detta är, kompis?
Smeker sig i ansiktet med ett antal sedlar.
Tulips: Öhm...
Killen: Dollar. Och jag har inte bara det, kompis. Jag har andra också. Och på kort, broschan. Tusen. Inte ett tusen, utan tio tusen. Du vet kompis, man måste ta hand om tjejerna. Bjuda när man är ute. Du vet jag bjuder mina tjejkompisar när vi är ute. McDonalds. Bio. Och sen dansar jag med dom i sängen. Är det din tjej?
Tulips: Ja.
Killen: Du får ta hand om henne broschan. Du vet, dansa med henne. Bjuda henne.
Här börjar jag bli lite orolig. Vad vill egentligen denna kille, och hur kommer han att reagera när jag asgarvar.
Killen: Alltså, kompis. Jag dansar med många tjejer. De gillar mig vet du broschan. Hur jag dansar i sängen. Men jag har sagt om jag ska ha en fru och jag ska ut och göra mina grejer så ska hon vara hemma. Jag ska säga till henne att när jag kommer hem ska det finnas mat på bordet, gjort av dina händer.

Här någonstans börjar jag fundera på om jag ska ta och säga att jag är den som ska dra hem cashen, medan Tulips ska vara hemma med våra framtida barn. Dock inser jag att denna killes huvud nog skulle implodera av detta påstående, eftersom han tittar på mig, när jag yttrat mig, som om jag bara borde sitta tyst och inte prata i männens närvaro. Vi börjar dock närma oss Tågarp. Tack gode gud känner jag. Under hela tiden har han tagit på Tulips och så fint påpekat att man måste ha pengar och kunna dansa i sängen för att få tjejer. Han ställer sig även upp mitt under resan och dansar lite, för att visa hur man ska dansa med tjejer. Och hälsar även artigt med alla andra i vagnen. Alla killar i vagnen det vill säga...

Killen: Kompis, det är din tjej.
Tulips: Ja.
Killen: Broschan, jag känner att hon har ett hjärta av guld. Jag tittar inte ens på henne, jag känner det. Jag tittar verkligen inte på henne.
Och nej... Han tittar verkligen inte på mig. Jag är bara en prydnad, längst in på ett säte ombord ett Pågatåg.
Killen: Du måste ta hand om henne. Hon har ett hjärta av guld broschan. Jag känner det, kompis.
Tåget rullar in på Tågarp station och jag bara känner Äntligen!
Killen: Hoppas du dansar med henne i 300 timmar i sängen, broschan.
Tulips: I sträck menar du? Blir inte det jobbigt?
Killen: Kompis.

Killen kliver av och jag biter mig i läppen. Begraver ansiktet i Tulips tjocka dunjacka för att trycka tillbaka det asgarv som bubblar i mig.

Jag: Broschan, du måste ta hand om mig, kompis! Jag har ett hjärta av guld.

Dagens lärdom: Få aldrig ögonkontakt med någon på tåget utanför Teckomatorp.