Fick någon gång just den boken av någon (kanske en mosters bryllings kusinbrors barn eller något) och fastnade helt enkelt för prinsen. Livet var enklare när man var barn. Men kanske där min fetisch för män med svärd kommer ifrån. Nu är ju Caspian i och för sig inte en man, snarare en aningens äldre pojke. Men när man är en liten så är till och med en pubertetspojke en man. Vill dock poängtera att det var en oskyldig förälskelse.