Vad har jag gjort de senaste dagarna då?

Inte mycket ska jag säga er. Eftersom jag har grymt sega uppdateringar så tänkte jag slänga in två veckors lugn i ett inlägg. Vi får se hur detta går.

                                  

Blivit lite blåbärsplockande. Bild nummer två är inte på något ur en trafikolycka, utan plockar man blåbär måste man ju smeta blåbär på varandra. Blåbärskrig! Tillslut så blev det ju lite paj också. Som vanligt är det den konstnärliga friheten som får stå för det fina utseendet på pajerna. Men roligt hade vi i alla fall.



                                    

Mycket bada. Fan vad skönt det är att ha en sjö för sig själv. Så att man verkligen kan skrika som en lite flicka när man kliver ner i vattnet. För tro mig, jag tjuter som en liten flicka när vattnet nuddar ljumskarna. Oh sååå kallt.
Skogspromenader och ligga under ett träd och bara njuta. Snart börjar jag låta som en kontaktannons. Jag gillar även mysiga hemmakvällar framför en brasa med en god kopp te. Svar till: Smeta in mig i blåbär.




 

Potatisnallande är en fin sport som ni någon gång måste prova. Vilken hämnd. Tyvärr kan jag inte berätta var vi nallade denna potatis, det kan ju bli aningens incriminating för inblandade parter. Som vanligt har handen (som förövrigt tillhör Madelääään) på bilden allt med nallandet att göra.



          

Förövrigt kan man inte vistas i Kolmården utan att besöka djurparken. Linbanan är dessutom något som skapats av ondskan själv. Uppenbarligen bara 27 meter upp i luften (tack du djurparksjobbare som nämnde detta när jag klev på). Ser ni människorna på bild nummer ett? De är pyttesmå! 27 meter my ass. Bilden är tagen under tiden jag skakar, därav det lite suddiga intrycket. Har jag berättat att jag är superduper höjdrädd (kan knappt stå på en stege)?Jag fick välja mellan att klättra höghöjdsbanan som en liten apa, åka linbanan eller sätta mig i den fina berg-och-dalbanan. Jag valde linbanan först, för att vänja mig lite. Och hade det inte börjat regna så hade jag nog åkt den fina attraktionen också...

Efter nogranna studier kan jag dock säga att det största samtalsämnet på djurparken är bajs. Ja, du läste rätt: Bajs. Har du inte vistats innanför parkens inhägnader så vet du kanske inte vad jag pratar om. Men bajs är något essentiellt när det finns många djup på samma plats. Allt från barn till vuxna finner en tillfredställelse i att prata bajs. Elefanten på bild nummer tre (för er som inte kan skilja på en elefant och en badande björn) hade producerat en fin liten hög och en liten pojke lärde oss alla vad man ska prioritera att titta på när man är på djurparken genom orden "Mamma, mamma, titta elefantbajset!". Tropicariet rekommenderas även varmt.




Nej, nu är det slut med detta. Tänker bege mig ner till Skåneland i några dagar. Man kan ju inte bli för rotad i skogen liksom. Någon som vill fika när jag kommer ner? Ring inte mig jag ringer dig. Eller joo, ring mig. Ni vet hur sämst jag är på sånt ibland.