Risk-analys
En liten rapport från igår.
Jag kan börja med att säga att jag fortfarande har vänner i Norrköping. Alltså, jag har inte dödat någon, ingen har dödat mig och jag är fortfarande vän med människor gjorda av kött och ben och inte bara luft.
Efter en läroperiod åt mig (den stackars sate som aldrig spelat Risk ordentligt) så satte vi igång ordentligt. Uppdraget är att ta Asien och Sydamerika.
Jag har de fina svarta armerna och börjar med att ha Australien och avancerar starkt till att ta hela Asien.
Conclusion: Anna får jävligt många gubbar! (sen att jag vissa stunder sög på att placera tu dem är en annan sak)
Under tiden vi spelar är det självklart jag som använder de flesta verben, så som: "krossa" Okej, jag erkänner det är mest det verbet som ligger i luften.
Kämpar mig in i Nordamerika.
Jag retirerar från Nordamerika. Okej, retirerar är inte rätt ord. jag blir krossad. Men jag ser en öppning. De gula är inte så många. Får jag ut Viktors gula så innebär det att jag inte blir den som åker ut först. Inte sen seger, men det är inte heller en förlust. Men jag har nästan hela Asien kvar, jag kommer klara mig. Skit i Nordamerika.
Runt halv två inser jag. Jag är körd, det är ingen idé. Inga krafter kvar och jag blir ansatt från flera håll. Jag har tur med tärningarna stundtals och krossar arme efter arme, men min livskraft rinner ur mig.
Som ni ser här så är jag ganska körd. Nu börjar min kampanj - mot de gula självklart. Återigen flyger ord så som "krossa honom" i luften. Denna gång är kampanjen i sitt esse. Viktor ska krossas. OCh vi inser snart att Sofia - med sina röda små arméer - är ute efter de gula. Lycka! Sofia vinner och jag slipper åka ut, tänker jag.
Klockan är två när det förödande tärningskastet faller och den sista gula gubben stupar.
Ännu en dag av krigande till ända. Tycker att vi lyckades spela klart hela partiet på en relativt kort tidsperiod. Bra jobbat av oss :)
Jag kan börja med att säga att jag fortfarande har vänner i Norrköping. Alltså, jag har inte dödat någon, ingen har dödat mig och jag är fortfarande vän med människor gjorda av kött och ben och inte bara luft.
Efter en läroperiod åt mig (den stackars sate som aldrig spelat Risk ordentligt) så satte vi igång ordentligt. Uppdraget är att ta Asien och Sydamerika.
Jag har de fina svarta armerna och börjar med att ha Australien och avancerar starkt till att ta hela Asien.
Conclusion: Anna får jävligt många gubbar! (sen att jag vissa stunder sög på att placera tu dem är en annan sak)
Under tiden vi spelar är det självklart jag som använder de flesta verben, så som: "krossa" Okej, jag erkänner det är mest det verbet som ligger i luften.
Kämpar mig in i Nordamerika.
Ser ni? Världen kryllar av svarta gubbar! Jag har goda chanser att faktiskt lyckas. Här ska erövras (ah, ett till verb som ligger i luften)
Runt klockan ett inser jag att jag börjar bli trött. Vi har spelat sen halv åtta.
Mantrat "Anna det är bara ett spel, bara ett spel som du inte behöver vinna" upprepas om och om igen.
Och jag kämpar emot. "inte vinna?!" skriker jag åt mig själv. "Förlust accepteras inte! Aldrig, hör du det? Aldrig!"
Men innerst inne vet jag... jag har inga krafter kvar. Skrattattackerna har avlöst varandra och fått ögonen att tåras. Mållinjen ligger inom räckhåll, men ändå inte. Så nära, men ack så långt bort. Jag ser in i ögonen på mina motståndare, mina fiender. Det gäller liv och död.
"Jag ska i alla fall inte bli den som blir utslagen"
Runt klockan ett inser jag att jag börjar bli trött. Vi har spelat sen halv åtta.
Mantrat "Anna det är bara ett spel, bara ett spel som du inte behöver vinna" upprepas om och om igen.
Och jag kämpar emot. "inte vinna?!" skriker jag åt mig själv. "Förlust accepteras inte! Aldrig, hör du det? Aldrig!"
Men innerst inne vet jag... jag har inga krafter kvar. Skrattattackerna har avlöst varandra och fått ögonen att tåras. Mållinjen ligger inom räckhåll, men ändå inte. Så nära, men ack så långt bort. Jag ser in i ögonen på mina motståndare, mina fiender. Det gäller liv och död.
"Jag ska i alla fall inte bli den som blir utslagen"
Jag retirerar från Nordamerika. Okej, retirerar är inte rätt ord. jag blir krossad. Men jag ser en öppning. De gula är inte så många. Får jag ut Viktors gula så innebär det att jag inte blir den som åker ut först. Inte sen seger, men det är inte heller en förlust. Men jag har nästan hela Asien kvar, jag kommer klara mig. Skit i Nordamerika.
Runt halv två inser jag. Jag är körd, det är ingen idé. Inga krafter kvar och jag blir ansatt från flera håll. Jag har tur med tärningarna stundtals och krossar arme efter arme, men min livskraft rinner ur mig.
Klockan är två när det förödande tärningskastet faller och den sista gula gubben stupar.
Ännu en dag av krigande till ända. Tycker att vi lyckades spela klart hela partiet på en relativt kort tidsperiod. Bra jobbat av oss :)
Kommentar:
Postat av: L
6 timmar för risk? Låter som en kort match det där...effektivt krossande och erövrande!
Postat av: Daniel
Oj va kul, jag vill oxå med å speeela!!
Trackback