Rubriken låter som en replik i början på en dålig skräckfilm, men just nu känns det som det som om jag är fast i en sån.
Efter en dag av föreläsningar (föreläsningar efter lunch är aldrig smart att ha - ingen lyssnar i alla fall) så vill man bara komma hem och njuta av tystnaden.

Men nu är de här igen... Byggjobbarna alltså. Nu ska ställningen ner igen. Det springer män fram och tillbaka utanför mitt fönster med reflexkläder och allt. Jag hoppas bara att det går snabbare att ta ner byggställningen än det var att sätta upp den.


Varför kan ingen bra regissera mitt liv, eller den här skräckfilmen.
Om jag fick välja så skulle Tarantino regissera just nu. Analysera gärna det uttalandet.