I fredags rusade jag från skolan. Tänk att sluta 16.15 på en fredagseftermiddag och sen vara på ett ställe klockan 16.35 och det tar minst en halvtimme att komma dit. Tack gode Gud att jag har en fader som vet vart gasen sitter (men han höll sig till hastighetsbegränsningen. Duktig Pappa).

Petter var inte där. Alltså, jag hade rusat som en skadeskjuten antilophona för att hinna dig och han var inte där. Ahh! Som tur var kom han bara en kvart senare än avtalat. Men men. Sen var det bara att bege sig hemåt (det tog 10 minuter) och byta om. Aldrig har en kvinna duschat och gjort sig i ordning så snabbt som i fredags.  Sen när man var klar var det bara att bege sig tillbaka. Petter var klar och det behövdes bara flyttas lite bord, stolar och tavlor. man vill inte släppa i ett gäng gymnasieungdomar i ett möblerat rum. 
Resten av gruppen kom ganska snart.Det var skönt. Måste säga att vi hade kul när vi lekte "jag har aldrig".

När alla kom drog det igång ganska fort. Alla dansade ch hade roligt. Vakterna var roliga och vi ska verkligen anställa dem igen.

Hela kvällen var lyckad. Kul med den nattliga promenaden till Statoil. Golvet var nytvättat och lite halkigt, men toaletten var fräsch. Tror att killen och tjejen i kassan garvade åt oss. Helt plötsligt kommer det in fyra ungdomar, varav en av dem köper korva och dumle och dessutom halkar runt lite på det våta golvet, två köper bananer och den sista... hmm... vad köpte Alex? kommer inte riktigt ihåg. Kan jag återkomma till den frågan?
Men men. Att ta sig tillbaka var det svåra. Det gjorde skitont att trampa snett där i den djävulska backen. Dock kom vi alla helskinnade tillbaka till lokalen.

Kvällen gick riktigt bra måste jag säga. Alla hade roligt (okey, förutom några som  gjorde slut och slogs). men annars var det kul. Ettorna verkade entusiastiska och ville komma på nästa fest.

Men men. Nu måste jag rusa och ha ett litet utvärderingsmöte.

Tjingeling i blåbärssnåren