Allt som hade saknats var Johnny Depp (med eyeliner såklart) vid min sida.

 

 

 

Kommer inte ni ihåg när man var liten och tittade på Hajk.

Chip och haj, välkommen till hajk. Idag ska vi bygga en fågelholk, men inte vilken fågelholk som helst. Men först ska vi titta på Goooliat.

Bengan i Hajk är ju en fantastisk person. kan bygga det mesta. Allt från ubåtar till säckpipor. Hur många gånger matades inte jag när jag var liten, och säkert ni andra, med det fina budskapet i Hajk: du kan göra dina egna leksaker så länge du har en skarp kniv, lite ståltråd och saker som du kleptomaniskt "lånat" runt om i huset.





Göra saker själv med ståltråd...
Ståltråd är ju nästan som gem...
Med gem och lite tuggummi...

Aaaaah!

Inser ni?

Vem kan göra allt med gem och lite tuggumi? Joo, vi vet alla svaret.






Detta innebär att Bengt Asterlind är Sveriges MacGyver. Bevisen är överhängande. MacGyver is the shit och killen kan göra allt. Ubåtar av lite cellofan och ett batteri och atombomber av tuggummi och ett gem. Bengan, han har samma blod i årdorna som MacGyver. Fast Bengt är bara lite mer svensson-lagom än MacGyver. Men inners inne döljer sig en äventyrare även i Bengan.




Merci Bastian et... ok, där försvann mina franska kunskaper.

En liten rapport från igår.

Jag kan börja med att säga att jag fortfarande har vänner i Norrköping. Alltså, jag har inte dödat någon, ingen har dödat mig och jag är fortfarande vän med människor gjorda av kött och ben och inte bara luft.

Efter en läroperiod åt mig (den stackars sate som aldrig spelat Risk ordentligt) så satte vi igång ordentligt. Uppdraget är att ta Asien och Sydamerika.

Jag har de fina svarta armerna och börjar med att ha Australien och avancerar starkt till att ta hela Asien.
Conclusion: Anna får jävligt många gubbar! (sen att jag vissa stunder sög på att placera tu dem är en annan sak)



Under tiden vi spelar är det självklart jag som använder de flesta verben, så som: "krossa" Okej, jag erkänner det är mest det verbet som ligger i luften.

Kämpar mig in i Nordamerika.



Som ni ser här så är jag ganska körd. Nu börjar min kampanj - mot de gula självklart. Återigen flyger ord så som "krossa honom" i luften. Denna gång är kampanjen i sitt esse. Viktor ska krossas. OCh vi inser snart att Sofia - med sina röda små arméer - är ute efter de gula. Lycka! Sofia vinner och jag slipper åka ut, tänker jag.

Klockan är två när det förödande tärningskastet faller och den sista gula gubben stupar.

Ännu en dag av krigande till ända. Tycker att vi lyckades spela klart hela partiet på en relativt kort tidsperiod. Bra jobbat av oss :)

Ikväll är det Riskkväll.

Alla vet vad det innebär. Ett brädspel, som många ser som dödligt allvar, och ett antal vänner. Självklart alla instängda i samma lägenhet. Konsumtion av vin och sprit kommer med all säkerhet att ske och detta kommer inte att underlätta.

Anna förutspår att det kommer bli Risk för bråk ikväll.

Det är bra att jag kan vara en god förlorare när det gäller Risk. Mestadels för att jag inte kan spela spelet till fullo. Men vi ska vara glada att det inte handlar om TP, för där hade jag inte accepterat en förlust.

Känner ett sug efter Havreflarn.

Dessa små tingestar är, som vi alla vet, porten till tyngre grejer. Det börjar med små söta havrekakor och innan man vet ordet av så är man fast i pensionärsträsket. Visst, jag erkänner, jag sitter redan nu och läser korsord samtidigt som jag tittar på Miss Marpel och tuggar Havreflarn. Men det är inte alls i närheten av hur djupt man kan sjunka.

Jag kan skönja ett beroende bakom mina Havreflarnsönskningar.  Snart är jag fast.

Snart kommer jag be människor langa Havreflarn till mig. Sitta och säga att jag kan sluta när jag vill, att jag inte alls är beroende. Börja smyga in på toaletten och smygäta Havreflarn. Vakna upp mitt i natten och sukta efter Havreflarn. Ge mig ut i natten på jakt efter Havreflarn. Inga på 7Eleven, inga på Pressbyrån. Sätta allt mitt hopp till ICA.

BEGÄRA TVÅ KILO HAVREFLARN!

När jag blir stor ska jag hitta en man som heter Ahl i efternamn att gifta mig med.

Orsak?

Jo, för att jag ska kunna få en dotter som jag kan döpa till Anne.

Jag kom till jobbet idag. Möttes av en leende Sanna i dörren (ja, vissa får ju resa iväg till Chicago... men jag är inte bitter) som sa:  Vi har ritat en bild till dig!

Oh vad roligt, de har tänkt på mig på jobbet. Lite gulligt och får mig att känna mig speciell. Vad söta de är...

Sen ser jag detta: