Ibland skrämmer mänskligheten mig.

Jag har ju nästan typ flyttat in (plus minus ett antal veckor). Så då är det självklart att man har en inflyttningsfest.

Nåväl. På inflyttningsfester får man presenter. Får mig förresten att vilja ha inflyttningsfest varje månad. Aja, vi går vidare. Beroende på dessa olika presenter så kan man ju se vilken bild folk får av en.

Mycket flaskor med vin fick vi, och lite champagne. Tydligen så är vi halvt fyllon i detta hushåll.

Hembakade kakor. Som studenter har vi inte råd med mjöl och vatten.

Choklad. Vi är så underbart söta att givaren bara ville spä på det ;)

Sen ett antal presenter som jag föredrar att inte nämna såhär på en publik plats.

Sist men inte minst denna:

 

Är inte riktigt säker på hur jag ska tolka att det nu finns en uppblåsbar späckhuggare i vårt hem. Tror jag kan leda detta till den fascination av uppblåsbara djur som finns i detta hushåll visserligen... Men vad säger det om oss egentligen?

Nyligen ringde någon från Kiruna till en kär vän till mig.

Sara från Kiruna: Hej det är Sara från Kiruna.
Kompisen: Hej
Sara från Kiruna: Jag undrar om ni har tv hemma?
Kompisen: Inte direkt.
Sara från Kiruna: Inte direkt?
Kompisen: eller alltså... Nej vi har inte tv.
Sara från Kiruna: Det var ovanligt...
Kompisen: Alltså vi har 100 fiber. Vi laddar ner istället.

Självklart är det inte personen i filmen som har skrivit brevet och alla namn är anonymiserade. ;P

Hur man än vrider och vänder så är vi alla olagliga här i världen. Detta poängterade Sara från Kiruna vänligt men bestämt. Det står i lagen att man ska betala, sa hon.

jag har varit borta ett tag. Förklaring: plugg och Stockholm.

Pluggandet ska vi inte ens gå in på. Väldigt tråkigt. Vi går helt enkelt vidare till Stockholm.

Spenderat helgen i hufvustaden och gått på... Melodifestivalen.

Det har varit rosa glitter och fluff. Min enda legitima orsak till detta är... öhm... jag har en brorsdotter som ville gå och jag fick en biljett i födelsedagspresent.

Annars är Melodifestivalen inget för mig. Varje år "röstar" svenska folket fram någon som ändå inte kommer att vinna Europas röster.

För att citera min far: varför kallar de det för Melodifestivalen? Allt jag hör är skrik. Pernilla Wahlgren hade varit mycket bättre om hon bara sjöng istället för att skrika. Ola är den enda värdiga vinnare, han har i alla fall Melodi.

Det skrämmande här är att min pappa höll på Ola, precis som en tredjedel av alla småtjejer i Globen (de sista två tredjedelarna höll på snygg-Erik och carolafläkts-Darin)

Jag tänker lägga detta bakom mig och skämmas för att jag ens kunnat skriva om detta...

Jag vet. Jag suger på att uppdatera. men det har varit mycket nu... Öhm... Eh... skola och flytt och... och... och... Ja, det har bara varit mycket. Drop it.

Eftersom det ändå blev lite requests på att få se hur vardagsrummet ser ut nu när vi har packat upp så kan jag härmed visa er :)

Och ja, det är uppblåsbara djur ni ser i hörnet.