när man tittar på Sommartorpet.

Tjosan, nu ska faktiskt titta på det. Fast jag saknar barfota-Ernst lite och hans underbara citat.

Jag gillar inte reklam, det finns få saker jag irriterar mig så mycket över som reklamfilmer som är dåliga. Halebop skaffa en bättre reklammakare för jag hatar verkligen er hemska reklam.

Men det finns vissa reklammakare jag ser som gudar och gärna skulle lära mig något av. Dagens roliga blir därför en reklamfilm som jag älskar och som handlar om... Ja, ni får helt enkelt titta och själva komma på varför jag gillar den här reklamen och vad den handlar om.

Skulle hämta mitt bankkort idag. Lyckades på något underligt sätt förstöra det när jag var i hufvudstaden. Så får cirka en vecka sedan sprang jag in på kära Swedbank och bad om att få ett nytt. Jag skulle till och med få hämta det inne på det bankkontoret, eftersom jag inte kan få tag i det i Helsingborg. En vecka skulle det ta. Underbart tycker jag och går glatt ut.

Idag skulle jag som sagt hämta mitt kort. Skulle är det stora och vikiga rejält understrukna ordet. Kassa eller övriga ärenden... övrigt. Tar en nummerlapp, nr 631. Självklart var det inte 630 personer före mig, men åtminstonde 10 stycken står där och stampar i golvet. Jag tittar ut över kontoret och ser de smärtsamma ansiktsutrycken. Där det finns hjärterum finns det stjärterum brukar jag alltid säga och tränger in mig mot en vägg.

Tyvärr fanns det inte så mycket hjärterum inne på banken. Tre kassor för övriga ärenden är öppna. Men helt plötsligt ser jag två personer som smyger sig bort längst med väggen och försvinbner åt varsitt håll. Kanske bara kissnödiga tänker jag. Men icke sa nicke, en halvtimme senare är det tre nummer framför mig. Tjejen bakom den öppna kassan tittar sig runt och man kan se skräcken i hennes anlete. En kille i kostym släntrar nonchalant nedför en trapp och går in bakom disken. Plockar bland lite papper tittar ut över havet med människor. Man kan se hopp tändas i flera ögon.

Äntligen min tur. Jag går fram och berättar. Slänger snyggt upp körkortet och ser killen skritta iväg efter min alldeles nya Visakort. Ahh. Komsi komsi, snart kan man få lite kosing. Killen smyger omkring bakom disken och ser sig förvirrad omkring. Jag känner smärtan i kroppen. Ska jag klara mig utan kontokort och dineros i ännu fler dagar?

Killen i kostym sticker iväg och smyger omkring på kontoret. Tio minuter senare står ahn framför mig och ser lagom lycklig ut. Han ropar fram en kollega och de tittar djupt in i skärmen.

Kostymkillen: "Du, Bengt. Har vi fått in något Visakort?"
Kostymkillens kollega: "Jadu" Kliar sig på hakan "Vi kan ha slängt det."

De har slängt mitt Visakort men skickar ett nytt kort till mig. Anna är utan kosing fram till den dagen jag kan beträda Helsingborsk jord igen, alltså 8:de juli. Det är bara att ta fram rådjursögonen och titta på pappa.

Kärlek (men inte så mycket)

Förrutom att det har varit en djävulskt svår och jobbig dag, har det varit helt ok. Regnat lite och varit lite sol.
Det svåra har varit svårt. Ibland vet man bara att det är dags att gå vidare. Och det är dags nu. På flera sätt.

Fast det fina har varit bra. Tack för att ni finns, ni alla vilsna helgalna och skumt underbara människor =)

Jag önskar inte alls att du vore här.

Ruskigt konstigt inlägg... aja, never mind.

Alla som känner mig vet ju att jag alltid hejar på Darth Vader när jag tittar på Star Wars. Me Love Darth.

Haha. Ska berätta vilken den mest jobbiga frågan är, enligt mig. Jo det är den där eviga cliffhangern: "är du sur?"

Finns det någon mer irriterande fråga? Till och börja med borde den som frågar denna idiotiskt dumma fråga inse att det finns vibbar i luften som tyder på surhet. Dessa förstärks då man frågar. Alltså, tror du någon är sur så fråga inte.

Och är det så att man till råga på allt inte är sur, utan bara inte på humör för att prata om det politiska klimatet i Kirgistan kl 4 på morgonen, så ställs frågan om och om igen tils man tror att man ska explodera.

Att jag blir sur när du ska hålla på och ställa den där förbannat idiotiska frågan var annan minut!

Dra åt pipsvängen!

Ni vet de där gångerna då man känner att man gjort rätt, men sakta börjar tvivlet att smyga sig på.
Inte för att men ångrar sig, utan bara för att... Man börjar ångra vissa saker man sagt och känslor man har visat.

Ibland önskar jag att jag bara kunde stänga in mig i en liten bubbla och bara njuta av utsikten, utan att bry mig.

Kärlek

Blev klar med hemtentan i morsen. Underbart skönt. Ska maila in den snart, måste bara läsa igenom den några gånger. Uschan vad jobbigt. Sen är det dags att springa till skolan i morgon och lämna in en papperskopia. ska man fortfarande göra det?

Snart är det somamr och då kan man njuta. Åker hem till Norrköping på måndag. Det ska bli så roligt att träffa allt folk igen. Synd bara att jag måste lämna alla underbara människor i Hbg. Kan vi inte alla träffas i småland istället?

Nae. Nu ska jag göra mat tänkte jag.

Kärlek

Visst blir man glad av människor som är enkla att prata med?

Den senaste tiden har jag kommit på att det är meningslöst att omge sig av människor som inte förstår sig på kommunikation. Ni vet, sånna där som inte riktigt fattar vad man säger till dem. Eller de kasnke inte riktigt vill fatta. Men i alla fall... Livet blir så mycket enklare om man faktiskt kan prata.

Sen finns det människor som man bara känner en tillit till och som man vågar berätta saker för, även om det är pinsamt.

Tack för att ni finns.
Vet ni inte vilka ni är så fråga, jag berättar mer än gärna =)

kärlek

Inne på Ica pratar vi om vår hemtenta som vi håller på med just nu.

R kommenterar: Juridik är en potta full med bajs!

Någon annan som håller med.

Nu har vi precis haft en diskussion om att man kan köpa sina kompisar på facebook. Jag frågade vad man köper dem med, riktiga pengar eller?

R: Nae, facebookpengar, hallååå?


Hahaha. Plugga hemtenta var det