Apelsinjägaren #1

Snart bär det iväg till Lund, här ska ses 500. Woha!

Men först till morgonens eskapader.

Min apelsin (se föregående inlägg) har stirrat på mig hela natten. Jag har stundtals legat sömnlös, i väntan på att den ska attackera. Mina mardrömmar har fått mig att våndas. Så i morse gjorde jag det enda rätta. Jag smög mig upp, tyst, bakifrån och knivhögg den i ryggen. Jag överrumpla den, för den hade samma ansiktsuttryck hela tiden. Den dog med ett leende på läpparna.



Efter att jag dödat den så var det bara att följa min princip om att: man ska inte döda något man inte själv äter upp. Så Jag styckade den lilla stackaren.



Vid detta laget var den självklart död. Jag skulle aldrig utsätta en levande apelsin för detta, det vore ju fruktplågeri. Att den dessutom hade samma aniktsuttryck hela tiden visar på vilken ondska som bodde under det där skalet. Och tro mig, det var ett jäkla gissel att ta sig innanför den där apelsinens kläder. Skulle ju nästan kunna tro att det var en radikal nunna eller något...

Men tillslut så fick jag av skalet och det var värt det gott folk. Jag har nog aldrig smakat en så söt och ljuv apelsin i hela mitt liv. Det var kanske jakten som gjorde att det blev så underbart.



Säga vad man vill, men jag är en jäkligt bra apelsinjägare.

Oh, nu blev jag sugen på banan...




Fruktbål på er alla

Kommentar:

Lätta ditt hjärta:

Namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress:

URL:

Det du vill säga:

Trackback
hits