Nae, vet ni vad.
Dags att göra något drastigt åt min "jag-tänker-inte-göra-något-i-sommar"-metalitet.
Visserligen kämpar mitt psyke som bara den för att slippa, men det går inte seru. Här ska göras något. Drastiskt.

Därför sätter jag mig på ett tåg och åker ikväll. Okej okej, det är egentligen inte så drastiskt. Jag vet ju vart jag ska. Men jag vet inte vad som väntar där. Eller jo, här ska läras första hjälpen och att vara social.  Framstupasidoläge here I come.

Önska mig lycka till.


Kärlek