Språkpolisen tittar argt fram

Efter samtal med Rutger, den glutenstinna språkninjan, har jag kommit fram till att jag är en... nja, i brist på bättre ord... en språkpolis. Jag hatar felstavningar, särskrivningar och kan störa mig fruktansvärt på felkommateringar.

Det kanske bara är jag, men varje gång jag ser någon skriva dem eller de fel så blir mina ögon röda och den lilla snälla människoälskaren i mig får kämpa för att hålla tillbaka språkfascisten.

Ms SpråkGestapo.

*pling* Dags för en liten språklektion:
De och Dem kan många gånger ersättas med hon och henne. Eller han och honom för den delen också. Testa så får du se.

De gick till affären för att råna den på korv. Väl framme så var kassörskan en språkpolis och skrek åt dem att lämna korvarna ifred. Rånarna rusade ut ur affären och polisen fick jaga dem.

Prova nu att sätta in hon och henne isället. Se det gick prima. =)


Sen ska vi prata lite om kommatering, barn. Det är för ert eget bästa.

Jag hatar när, folk använder sig av komma, på helt fel ställen och, jag måste kämpa för att förstå.

Fel, fel, fel!!
Hata, hata, hata.


Eller nja, inte riktigt hata. Men starkt ogilla.

Om ni undrar vad som är fel i meningen så är det att det mittersta kommat ska bort, bort, bort.


Vi ska inte ens börja tala om när man använder hans, hennes och sin.
Lisa sprang till hennes mamma. Vems mamma sprang hon till, för inte fasiken var det sin egen?


Nja. Det är dags för mig att sova nu. Måste glömma bort alla dessa tankar om språkmarodörer.

Natts, alla ni språkvårdare där ute.
Kärlek


kommenterna gärna om jag gjort några språkliga fel i texten =)

Kommentar:

Lätta ditt hjärta:

Namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress:

URL:

Det du vill säga:

Trackback
hits