Sitter här och äter mitt päron och tänker på bättre tider.
Sanna söker jobb och jag har panik.
Snart är vi klara. Knappt 12 veckor kvar till gymnasiets slut.
En era går i graven. Inga fler knäppa upptåg som tango i matsalen och inga fler iltjut och garv i korridorerna. Jag förstår inte hur våra lärare kommer att klara sig utan oss. =P Det skulle inte förvåna mig om de dansar av glädje när vi lämnat byggnaden.

Det är jobbigt att tänka på det som kommer att ske i framtiden.
Helt plötsligt öppnar sig en helt ny värld framför en och man vet inte riktigt vad man ska göra med den.
Samtidigt som jag tycker att det är jättekul med utmaningar är jag rädd.
Att bo själv, betala hyra, ta ansvar för sig själv är riktiga utmanande saker. Tänk om man klantar till det. Då sitter man där, med en halv miljon i studieskulder och ett brustet jag.
Snacka om att behöva terapi, om jag nu kommer att ha råd med det med de studieskulder jag planerar att dra på mig.

Men innan allt detta finns det massor av annat som måste fixas:
Betyg i återstående tre kurser. Psy B, Hi C, Sv C (plus att jag väntar på Eng C och Psy A betyg)
Klara av projektarbetet
Söka till universitet/högskola. Eller man ska kanske ta ett friår? och söka jobb. *panik*
Planera studentveckan
och sen förmodligen massor mer som jag inte kommer ihåg vid detta tillfälle.

Nu måste jag ta mig i armen och skriva lite saga.
Kom ihåg: Skjut inte den björn som sover på andra sidan bäcken