Idag strövade vi över de öppna nejderna. Mycket trevligt.

Efter en timme med extrem värme bland höga bergsklippor, surrande myggor och täta granskogar hittade vi en bäck. Visserligen visste vi att bäcken fanns där, men vattnet var så gott. Vi var nära på att bada.

Sedan hittade vi Vägen. Vägen med stort V. Vi följde den. De första kilometrarna var helt okey. Men när vägen tog slut blev vi helt förfärade. Vi fick gå genom skogen i flera mil (då menar jag att det kändes som mil. Antagligen var det bara några kilometer, om ens det). Vi hittade en badplats. Riktigt skönt. Vattnet var varmt. Vi hade inga badkläder så vi fick helt enkelt… näcka. Tur att det inte finns tyska eller japanska turister mitt ute i ingenstans.

Sedan skulle vi följa Sörmlandsleden tillbaka hem. Då såg vi att det fanns ett hus (med levande människor vid) ungefär femhundra meter ifrån det stället vi badat. Oops. Som tur var hade de inte sett oss, tror jag.

Linnea pratar i telefonen. Alla hennes kompisar vet tydligen vem jag är och ska dessutom träffa mig när vi åker ner. Spännande, eller inte.

Vet inte vad jag tycker om dem än. Får se vad som händer när jag kommer ner. Man vet aldrig de kanske är trevliga, fast de är skåningar.